?

Log in

No account? Create an account

Served · Raw


life's too important to take it well-done

Recent Entries · Archive · Friends · Profile

* * *
Du kommer att krossa hälen på mig men jag kommer att krossa din skalle och döden kommer inte vara mer, inte heller kommer sorg skrik eller smärta finnas mer.
Ty de förra tingens ordning har försvunnit.


Ny blogg!
http://served-raw.blogspot.com/


Pussbai.
* * *
Röken i rummet är så tjock att man nästan kan skära i den. På divanen sitter vår fröken med huvudet hängandes. Det långa hårsvallet sträcker sig mot parketten. Röken svider. Sätter sig överallt. Den genomsyrar hela hennes existens. I en snabb rörelse kastar hon det bakåt och blinkar ett par gånger för att vänja ögonen vid ljuset. Grova snarkningar ekar mot väggarna och tycks få hela rummet att skälva.

Hon låtsas inte om det och istället rör sig snabbt och mjukt bort till katedern för att öppna sitt etui. Tänder en cigarill och stryker tummen fundersamt längs med den skarpa käklinjen.

"Det är vår igen. Hmm, just det."

Med ryggen mot väggen sjunker hon ner på golvet och drar en lätt suck. Vår betyder förändring. Om hon inte får en förändring varje vår blir hon olycklig. Man kan alltid bli bättre. Våren är en bra tid att göra förändringar på. Illusionen om att man blir en bättre varelse. Nya löften som ändå kommer brytas innan året är slut. Men hon är trött på att bränna broar. Denna förändring måste hålla. Med tanke på vilken typ av frö som börjat gro i henne och ta form så är det inte en omöjlighet.

Fröken är förälskad och älskad. Det är en bra början.
Hon blir fortfarande alldeles öm i bröstet när hon tänker på honom. Men det behöver inte han veta. Det är märkligt för henne att känna denna tillhörighet. Ett band så starkt och på samma gång så bräckligt. Tillit spelar stor roll. Utan tillit håller ingenting. Detta vet hon allt för väl.
Hon är tacksam. Väldigt så och hon ler när hon tänker på hur envist han måste få henne att le till varje pris. Se, även nu när han inte är närvarande i rummet.

Hon trycker cigarillen mot golvet och borstar av händerna mot varann. En undermedveten rörelse som om hon ville borsta bort tankarna, för hennes fokus bör vara annanstans.

Fokuset på henne. Ty det är oron över henne som genomsyrar. Ty det är viljan att besegra henne som får vår fröken att alltid vilja göra en förändring till våren. Ty det är hennes rök som fyller detta rum.

Hennes, den röda drakens.
* * *
Väggen mot hennes panna känns varm. Ligger hjälplös och ur-kontroll på rygg, inträngd med honom. Hon gör dova ljud. Hennes egna språk som är vackrare än grekiskan självt i hans öron.
Något griper plötsligt tag och förvandlar henne till ett djur. En varelse. Där på honom i mörkret blir hon en varelse med svans och horn. Hon tycks dansa en förbjuden dans på hans kropp. I rytmiska rörelser återtar hon kontrollen.
'Mitt, mitt- allt jag ser är mitt.'

...
Men hon ser inget.
Mörker?
'Vad är mitt? Varför denna kamp?'
Det surrar, ryggen böjs i en båge och i samma ögonblick känner hon honom.
Hans andetag mot hennes hals, hans händer. En kyss på nacken.
Han. Honom, som hon ej ser, men känner. Hon känner honom.
'Det är ju han. Ingen annan. Honom jag tillhör. Min egen.'

Hon blir som en marionett-docka med avklippta strängar. Hon kan inte dansa längre. Det enda som spelar roll är det faktum som dunkar i ryggmärgen. Hon är hans och han är hennes. Nu och alltid varit. Hans blod pluserar i hennes ådror. Hans andedräkt bosätter sig i hennes lungor, och hon är övertygad om att hon skulle lätt kunna döda en liten fågel för hans skull. Bandet knuts åt så hårt runt om hennes hjärta att tårarna vill falla. Men hon skrattar istället och rullar över på mage.

Tärningarna har bränts.
Kvar återstår persienn duon.
Härifrån kommer inget att någonsin bli sig likt.
* * *
Sol, sol, sol, grönska, gräsmattor, katter, barfota, blommor, bebis-djur, glass, mango, Daniel, mörklila Converse, röka pipa, mops hundar, gigantiska solglasögon, mammas hippie öronhängen hon köpte 71 i San Francisco, batikmålning, gå på gårdsfester samt parkhäng, cykla på upptäcksfärd med Daniel, flyga drake, vakna upp av att solen skiner en i ansiktet, morgonsex, vara sitt alter ego, bära hatt, spontant pussas och kramas, lukta på blommorna, såpbubblor, fina vänner, få gåshud av underbar musik, få gåshud av sushi, skratta så man får ont i magen, doften av ens hud när solen har pussat på en.



Jag måste hålla ut.
Bara lite till..
Read more...Collapse )
Sound:
"crimewave" - crystal castles
* * *
Lam och jag har bra personkemi. Vi sitter och tar oss varsin varm kopp té och diskuterar livet, döden och allt däremellan när det inte finns några kunder. Även om Lams svenska inte är den bästa så har hon väldigt intressanta saker att berätta och gör så gott hon kan för att bli förstådd. Hon är en 44 år, halv vietnamesisk, halv kinesiska som bott i Sverige sen hon var tjugo. Det är alltid lika kul att höra om vilken slags kultur hon var uppväxt med. Vad som förundrade mig mest var hur gammalmodig hon är. Hon har det hela "Gifta sig, skaffa barn, stanna hemma och vara hemmafru" tankesättet vilket jag finner charmigt. Det passar henne. Men sedan hennes make blev förtidspensionerad var det hon som fick gå ut och söka jobb och idag är hon diskare på Nanami.

Så vi sitter och dricker té och ser ut genom Nanamis giganiska skyltfönster. De små båtarna lastade med japanska snacks har stannat i ena änden av vattenbanan. Ute börjar det bli mörkt och folk beger sig hemåt från sina jobb.

Då Lam plötsligt frågar mig,
"-Hur trivs du här?"
-Jo det är ett trevligt ställe. Bara lite bekymrad över hur min framtid kommer att se ut efter praktiken är slut. Kockarna har svårt för mig.
-Men hur kan man inte tycka om dig Alek(hon säger "Alex" men hennes kraftiga brytning får det låta som "Alek")? Du är så vacker.
-Tack men tyvärr räcker inte utseendet alltid till. Jag ville bli sushikock men kanske får nöja mig med ett servitrisjobb tillsvidare.
-Nej, inte tänka så! Du vet ödet är en mycket rolig sak. man kan aldrig veta vad som är bäst för en.
Jag ska berätta om generalen och spågubben.



En dag kom en general ridandes på sin höga häst över en bro. På bron satt en spågubbe i trasor. Generalen bad spågubben att spå honom. Detta gjorde han och spågubben sa att generalen skulle gifta sig med en tiggerskan som bodde under bron. Generalen blev ursinnig. Han sa åt en av sina bästa soldater att att döda tiggerskan så att han skulle slippa att gifta sig med henne. Sagt och gjort samma kväll kom en av hans bästa soldater för att döda tiggerskan under bron. Men hon hade upptäckt soldaten och flydde. Soldaten sprang efter och lyckades skära ett djupt snitt i skallen på henne. Soldaten orkade inte springa efter och tänkte att hon var gott som död iallfall så han gick tillbaka till generalen, visade upp den blodiga kniven och berättade att han hade dödat henne. Hur han hade huggt henne djupt i skalpeln.
Tiggerskan sprang till stranden där hon stupade i sanden av utmattning. En äldre genral hade bevakat henne på avstånd. Han plockade upp henne och tog hem henne till sitt slott. Hans dotter hade nyligen omkommit i en olycka så han frågade henne om hon ville stanna hos honom. Det ville hon. Åren gick. Det visade sig att den äldre generalen kände den andra generalen. Så en dag när han var på besök i slottet fick han syn på den före detta tiggerskan. Generalen blev genast blixtförälskad i henne och frågade den äldre vem hon var. Han sa att hon var hans dotter och om hon ville så fick han lov att träffa henne. Det ville hon. Så vid ett tillfälle då de träffades satt hon och kammade sitt hår. Generalen såg då ett stort ärr i hennes skalp och frågade vart hon hade fått det ifrån. Hon berättade om soldaten som hade kommit för att döda henne. Han blev blek av fasa när han kom på vad han hade gjort och blev ännu blekare är han insåg vem hon var och vad spågubben hade sagt till honom.
Självklart berättade generalen aldrig för henne att det var han som hade anlitat soldaten.

Lam avslutade denna berättelse med;
"Så Alek, du kan aldrig veta vad ödet vill dig. Du kanske inte vill eller kan bli sushikock nu på en gång. Men du är säkert här för en anledning. Det är många som söker hit varje dag på e-mail. Men just DU sitter här.
Vem vet vad ödet vill dig."

Jag satt och bara stirrade in i hennes små mörka, hemlighetsfulla ögon och tänke
"Jävla kärring, hon har fanimig
(någonstans mitt i bland allt det kinesiska flummet) rätt."
* * *
* * *


Inga ord kan beskriva vilken glädje och njutning
Animal Collective konserten gav mig ikväll.
Min själ mår väldigt bra nu.
Bästa någonsin.
Sound:
gissa..
* * *
Dom var underbara. Tror K-s och jag rockade hårdast i hela publiken(lama svenskar).
But oh, did we have fun. <3
Sound:
"seventeen years" - ratatat
* * *
Jag vill vara lite som en ko.
Hade en sur uppstötning idag. Första gången på decennier. Fick mig tänka på Eddie Izzard när han berättar om kor som tuggar om sin mat. De är så disciplinerade att de inte grimaserar när får upp maten igen. På det sättet är det lite som dansare. De visar ingen "smärta" i ögonen. Total poker face. Så på ett sätt önskar jag
att jag vore lite som en ko.

Mina naglar växer något så otroligt mycket. Kan knappt peta i näsan längre utan att jag får rivmärken i näsborren.

Vad har jag insett den senaste tiden?

- Kan inte sitta och vänta på att saker ska hända. Jag måste ta action. Måste vara the moving object that makes soft things squeal. However, jag är en lat jävel och vägrar lyfta ett finger förens jag känner för det.
- Jag är en dominant person som tycker om att umgås med dominanta individer. Detta fungerar utmärkt för mig för jag behöver inte hävda mig i min dominans utan ger personen ifråga andrum.
Go! Go ahead honey, tell me how bad I've been..
- Nostalgi från 1999 får mig att le av lycka. I was one happy but angsty teen. Hittade mina gamla skivor och även låten jag så anspråkslöst förlorade oskulden till. Indisk musik ftw. Mitt rum var stort, ljust och gult och luktade rökelse. Satt i fönstret och tecknade hela dagarna. Alla trodde jag var kär.
Ja minsann, kär i livet. Ah, viva la nostalgia.
- Sixten är min pojke. Han bara snyltar för mamma för att få mat men egentligen är han min lilla ögonsten.
- Det är något med det grekiska språket som ger mig en blandad känsla av melankoli men även också välbehag.
- Borde byta e-post adress. Seriöst, "keketaki"? haha
- Ack, så många borden, så lite lust.
- Jag är en fertil jävel och ja, det är en nackdel(nej, jag är inte gravid).
- Socker suger. Fuck off, sugar!
- Vill vara lite som en ko(så länge jag slipper äta om mina ord).
Sound:
"mind your business" - pigface
* * *
Med Margaret Cho.
Bild kvalitén är inte den bästa men ljudet funkar fin fint.
* * *
Önskar mig en stor, svart, yvig lösmustasch i julklapp.
Så när jag träffar någon irriterande person på stan kan jag bara gnugga den mot deras kind tills de blir så kittlade och förvirrade att de bara går därifrån.

Bra: Ska på Ölkaféet på Fredag med "gamla" rollspelsgänget.
Saknat J&J och Lady Di.

Anus: Inte köpt julklappar än.

Drömmer alltmer ofta om en viss person igen. Nu när jag tänker på det har jag nog drömt om denna person periodvis enda sedan jag lärde känna denne. Varför just du?


"I pass the test. I will diminish, and go into the void and remain raw."



Sound:
"alberto balsalm" - aphex twin
* * *
* * *

Previous